Välkommen till vårt porträttgalleri! Här kan du träffa folk som bor i huset. Vi intervjuar våra grannar och lägger upp en presentation i taget.
Marja Jahn, 82
Hur hamnade du här?
På äldre dar ville jag tillbaks till rötterna. Jag har levt länge i Tyskland och ville hitta ett permanent boende i Sverige. Min dotter Katja är en av initiativtagarna till projektet och hon tyckte att Gården kunde vara nånting för mig. Jovisst, tänkte jag, jag är ju en gemenskapsmänniska, men så långt i framtiden – lever man då? Men det tuffade på och nu sitter jag här, och det är jätteroligt.
Hur känns det nu?
Precis i början var ju ingenting klart, allt skulle sorteras och inredas i den nya lägenheten. Möblerna stod överallt – men var var min själ? Det tar tid innan den hinner med. Jag vaknade upp många gånger och tänkte ”bor jag här, är det här jag?”. Då hjälpte det att gå ner till vardagsrummet. Där träffade jag andra människor och märkte hur mycket vi hade gemensamt och då kändes det tryggare. Och när jag kom upp till min lägenhet igen kände jag ”ja, här bor jag faktiskt, här har jag vänner”.
En sak jag inte förväntat mig var att jag skulle få arbeta så mycket! Men det är nödvändigt och jag tycker också att det är roligt. Jag får jobba efter min kapacitet – det är ju inte som att nån står bakom mig med en piska. Vi hade arbetsgrupper innan vi flyttat hit också, men det är mer praktiskt nu – som att putsa fönster och hugga ved. Det jag inte räknat med är att arbetet sammanför oss grannar. Vi är tillsammans, utbyter tankar och erfarenheter som vi kanske inte skulle kommit på annars.
Tildelo Stålhandske, 21
Hur hamnade du på Gården?
Jag blev nyfiken på huset dit min mamma skulle flytta. Gården kändes som ett roligt alternativ – det handlar inte bara om en lägenhet, det är en helt ny grej. Men jag var lite orolig för att flytta till samma hus som mamma samtidigt som jag flyttade hemifrån…
Men jag såg fram emot den fria känslan. I vår förra lägenhet kunde man möjligtvis stöta på en granne på väg till affären eller i tvättstugan. På Gården kan man lära känna varandra. Det blir inte bara jag inträngd i min lägenhet.
Det var spännande också att få vara med och planera sitt boende. Jag bestämde mig för en lägenhet på 23 kvm. En liten yta, men jag tänkte att de gemensamma utrymmena skulle göra att boendet kändes större.
Och hur blev det då?
Att bo i samma hus som mamma blev mycket lättare än jag trott. Det hade varit annorlunda om jag flyttat till en egen lägenhet i vår tidigare trappuppgång. Det skulle känts trängre. Det hade bara varit hon och jag, för de andra grannarna existerade liksom inte. På Gården är grannarna en del på nåt sätt, man vet vilka dom är.
De gemensamma lokalerna är ett stort plus. Sedan min pojkvän flyttat in kan det ibland bli lite trångt i lägenheten, så soffgruppen i det gemensamma vardagsrummet är jätteviktig! När det gäller aktiviteter känns det inte som någon press, även om alla måste hjälpa till. Man gör så gott man kan och det finns inget tvång att vara social. Ibland behöver jag vara för mig själv, men jag känner mig alltid välkommen när jag hakar på igen. Man möts alltid av leenden!
BOGEMENSKAP GÅRDEN 