Hem till Gården

”En byggemenskap är en grupp människor som utifrån sina egna ambitioner tillsammans planerar, låter bygga och senare använder en byggnad.”

Föreningen Byggemenskaper Sverige

Medan byggemenskaper är en naturlig del av bostadsbyggandet i Tyskland och Holland är det fortfarande ett nytt koncept i Sverige. Det finns ett mindre antal byggemenskaper i landet (som Lyckan i Göteborg och Villa Mälarhöjden i Stockholm). Jämfört med kommunala kollektivhus är byggemenskaperna små. Kollektivet Rubeckia i Uppsala har 42 lägenheter och Under samma tak i Göteborg har 59 – medan de flesta byggemenskaper inte har mer än tio lägenheter. Med sina 36 lägenheter är Byggemenskap Gården den första större byggemenskapen i Sverige. Det har varit en spännande utmaning att ro projektet i hamn och flera tillfällen då allt kunnat haverera. Att huset idag är fullt av folk och liv är en historia värd att berätta!

2014 Från frö till dröm

Sibyllegatan i Uppsala. En traditionell bostadsrättsförening där portarna vetter ut mot den gemensamma gården. En genialisk arkitektur i sin enkelhet. På gräsmattan träffas ett gäng grannar och det som börjar som småprat blir snart kaffe, grillkväll och vänskap. Men på vintern går gräsmattan och umgänget i ide. Grannarna frågar sig: varför kan man inte ha sommar jämt? Spontant stöta på varandra och i all enkelhet slå sig ner i en fåtölj, ta en öl eller spela pingis – fast inomhus.

När tanken väl är tänkt går processen inte att stoppa. Ska man rusta ett förfallet hus, eller bygga ett nytt? Kanske flytta till ett varmare land? Katja Jahn, som är uppväxt i Tyskland, föreslår konceptet byggemenskap. Ganska snart är det där man landar och för att det ska bli ett hus måste man hitta en tomt. Sagt och gjort, grannarna tar kontakt med Uppsala kommun, som dessvärre visar sig ha begränsad kunskap. Gruppen får avslag.

2015 Option på en idé

Året därpå har kommunen ett informationsevent om den nya och växande stadsdelen Rosendal i Uppsala. Grannarna från Sibyllegatan tar tillfället i akt och upprepar sin fråga: finns det någon mark att förvärva? Som av en tanke har kommunen varit på studiebesök i Tyskland och fått inblick i hur byggemenskaper fungerar. De ställer sig nu positiva till att stödja projektet, trots ekonomiska och juridiska oklarheter.

Ett år har gått sedan drömmen väcktes, nu sitter grannarna på kommunkontoret och får förslag på tomter i Rosendal. Man väljer en luftig plats som vetter mot en av parkerna. Kommunen är nöjd och grannarna får option på tomten. Optioner är ingenting som brukar ingå i fastighetsaffärer, men grannarna från Sibyllegatan har i dagsläget inga pengar och nu när kommunens intresse väckts vill man hjälpa byggemenskapen att klara av sitt åtagande. Stödet från kommunen fortsätter följa byggemenskapen under de kommande åren.

2016 Banker och arkitektur

Grannarna bildar nu en ideell föreningen och i och med detta får byggemenskapen sin officiella start. Eftersom det inte finns någon i gruppen med professionella kunskaper om husbyggande så blir en av de första uppgifterna att hitta en projektlots. Staffan Schartner anlitas. Han är arkitekt och ordförande i Föreningen för byggemenskaper och har mycket kunskap om konceptet.

Ekonomin visar sig vara den svåraste uppgiften att lösa i dagsläget. Vem vågar satsa på detta okända koncept? Föreningen tar kontakt med samtliga banker i Sverige, men det visar sig svårt att hitta långivare till ett byggprojekt som inte har en traditionell byggherre. Vi får nej efter nej. Ekobanken är den enda som ställer sig positiv, men kravet är att alla lägenheter i huset ska vara tecknade. För att få den ekonomiska planen att gå ihop måste dessutom antalet lägenheter i huset utökas från 23 till 36 – på lika stor yta.

Uppförsbacken är lång, men vi har roligt på vägen. Föreningens namn kan man till exempel tvista om: Onkel Barbro, Kontiki, Bolaget, Beverly Hills, Slutförvaret är några förslag. Kanske ska vi vara glada att namnet Gården vinner omröstningen?

2017 Vision och uppgivenhet

För att driva byggets finanser bildar byggemenskapen en ekonomisk förening. Den står på egna ben, vid sidan av den ideella föreningen som nu tar ansvar för gruppens sociala aktiviteter. Just detta är något som prioriteras i föreningen, för att de blivande grannarna ska kunna lära känna varandra.

För att bli medlem i den ekonomiska föreningen krävs att man har varit medlem i den ideella föreningen i några månader, för att känna på konceptet. Till den ekonomiska föreningen betalar medlemmarna 1000 kr i månaden. Utöver detta görs ett antal större inbetalningar, beräknat utifrån antal kvadratmeter i medlemmens tilltänkta lägenhet, för att täcka föreningens utgifter fram till byggstart. Inbetalningarna betraktas som förskottsbetalningar på bostadsrätterna och när huset är klart ska den ekonomiska föreningen omvandlas till en bostadsrättsförening. Några hyresrätter kommer det också bli, och hyresgästerna får tillbaka sina inbetalningar efter inflytt.

Arbetsbördan för styrelsen i den ekonomiska föreningen ökar stadigt. Samtidigt försvinner flera eldsjälar från gruppen. Till sist finns bara fyra familjer kvar i föreningen – gemenskapen från Sibyllegatan är kantstött. Om projektet ska fortsätta måste vi hålla uppgivenheten stången och öka ansträngningarna att hitta nya medlemmar. Ordet sprids i medlemmarnas privata nätverk och på informationsmöten. Facebookgrupp och hemsida är också viktiga kanaler och det mediala intresset börjar växa. Folk kommer till och hoppar av, men föreningen blir sakta men säkert större.

En central uppgift under den här fasen är också att konkretisera den gemensamma visionen. Diskussionerna blir långa och uppgiften känns ibland oändligt tidskrävande. I efterhand märks det hur fundamentalt detta arbete trots allt var. När motgångar och krångel uppstår beror det ofta på alltför diffusa visioner. Det krävs många samtal för att drömmen om en plats verkligen blir en plats där drömmen lever.

En av de mest spännande frågorna är naturligtvis utformningen av huset. Med hjälp av finansiering från Vinnovaprojektet Diversity anordnar föreningen en workshop med de arkitektfirmor som visat intresse. Dagen avslutas med omröstning i föreningen om vilken arkitekt man vill satsa på. Valet står mellan två väldigt olika firmor. Spridd, som arbetar med olika typer av arkitektur, ofta i tät kontakt med beställaren, samt AML (Andreas Martin-Löf Arkitekter) som är en prisbelönt firma, känd för sina strama och lite tjusiga byggnader. Omröstningen blir jämn och lotten får avgöra. AML blir byggemenskapens arkitekt.

Dessvärre delar vår projektlots Staffan inte AML:s inriktning, vilket kommer skapa återkommande konflikter där föreningen kommer i kläm mellan arkitekt och projektlots. Bitvis blir processen därför onödigt slitsam.

2018 Husets hjärta

Projektet börjar visualiseras och nu finns det ritningar att studera. Men stämmer de överens med visionen? Det är inte alltid lätt att föreställa sig hur en planritning kommer gestalta sig i verkligheten. En workshop om husets utformning hålls i Rosendal. Klart är att det blir ett trähus i fyra våningar med två trappuppgångar och 36 lägenheter.

Föreningens starkaste engagemang ligger i det gemensamma köket, matsalen och vardagsrummet – det som ska bli husets hjärta. Placerat på bottenvåningen mitt emellan de två trapphusen tänker gruppen att det ska vara lätt att slinka in, slå sig ner i någon av sofforna och kanske elda i kaminen. Alltså som på Sibyllegatans innergård! Fest, fika eller filmkväll – alla ska känna sig hemma. Under diskussionerna tillkommer vissa utrymmen medan andra får stryka på foten. Förutom vardagsrummet är hobbyrum, bastu, gästrum och växthus med i skissandet.

En tanke som funnits med i hela processen är möjligheten att formge sin egen lägenhet – lägenheterna ska byggas utifrån de boendes behov. Extra rum, skjutdörrar, sovloft, köksö, nedsänkt golv eller walk-in-closet – idéerna är många. Alla hushåll får därför en tid att sitta ner med arkitekten och rita.

Processen med att hitta en byggfirma tar lång tid. Staffan har kontakt med många firmor, men bara en nappar på projektet – SVP (Sparre Vreede Partners). De har redan byggt ett trähus i Rosendal (Botanikern) vilket känns lovande. Men det räcker inte med en byggfirma för att det ska bli ett hus – man måste också administrera bygget, och det är en stor utmaning för amatörer. Föreningen påbörjar den vingliga balansgången mellan att driva sin vision och överlåta beslut till experter.

2019 Finansiering och samvaro

Utformningen fortsätter att diskuteras och utvecklas, i samråd med AML, som får göra ett antal omritningar. Men efter hand börjar kommunikationen med arkitekterna halta. Nya tankar väcks ständigt i en kreativ förening, men firman tar detta som uppdrag att rita nya versioner. Detta blir kostsamt. Firmans idéer är dessutom ofta för dyra, vilket i sin tur kräver ytterligare förändringar.

Nu är det dags för medlemmarna att muta in sina ytor i huset, och föreningen håller workshop i Hågaby. Alla har redan lämnat in sina önskemål om kvadratmeter, nu gäller det våningsplan och väderstreck – och vilka som blir ens grannar. Turordning för att välja baseras på hur länge man varit medlem, men vi lägger mycket tankemöda på att få ihop planen efter allas önskemål. Lägenheter ritas om i mer eller mindre kreativa planlösningar så att fönstren mot parken blir någorlunda rättvist fördelade. En del får några kvadratmeter mer än önskat, andra får pruta lite nedåt. Efter mycket pusslande lyckas vi få till en lösning som alla accepterar.

Den ekonomiska föreningens styrelse arbetar fortfarande hårt för att säkra finansieringen. Alla lägenheter är inte tecknade och för att få in folk ordnar den ideella föreningen informationsmöten och föreläsningar och fortsätter satsa på sociala aktiviteter. After work blir ett stående inslag, men genom åren har vi också fester, studiebesök, svamputflykter, vedugnsbak, parcour och annat. Tidningar och radio är fortsatt intresserade.

2020 Ritningar och bygglov

Corona-utbrottet skapar ekonomisk oro i landet och Ekobanken vill nu bara bistå med hälften av de medel som utlovats. Byggstarten planeras till hösten 2020, och efter alla års planerande känns det nu nästan som att den närmar sig för snabbt. Pengarna räcker inte och bygglovet är inte klart! Projektet svajar och emellanåt tar osäkerheten över. Det blir en lång rad föreningsmöten om den ekonomiska situationen, om medlemsavtal, tomtpriser, tidsplan och differentiering av lägenhetspriser. Utan mycket fast mark att stå på är det är mycket att ta ställning till och mycket som måste bli gjort.

AML arbetar med bygglovsansökan och i februari skickas den in – en punkt att bocka av i alla fall. Men det blir ytterligare ett bakslag. Ansökan går inte igenom. Samarbetet med AML har blivit väldigt dyrt och nu säger föreningen upp avtalet med firman. Stafettpinnen räcks över till Staffan som med hjälp av Projit (ett ingenjörs- och arkitektföretag) nu axlar de uppgifter som tidigare legat på AML. Staffan är på många sätt oersättlig för föreningen med sina kunskaper och kontakter, men dessvärre blir inte heller denna lösning optimal. Staffan har många personliga idéer kring huset som tar tid, trots att de i slutändan inte stämmer överens med föreningens önskemål. Återigen läcker skutan pengar.

Tillsammans med Projit arbetar föreningen på en ny ansökan om bygglov. Också denna uppgift suger energi. Det är mycket detaljer som ska stämma och samarbetet med bygglovshandläggaren blir tidskrävande. Det är svårt för en nyskapande byggemenskap att hålla sig inom alla normer, och bygglovshandläggaren som föreningen tilldelades var dessvärre varken flexibel eller vidsynt.

Nu är det bråttom att fatta de avgörande beslut som återstår – och att fatta dem rätt. Nya arbetsgrupper bildas och alla i föreningen lägger manken till för att dra projektet i hamn. Det gäller alltifrån att hitta miljövänligt isoleringsmaterial till att ta fram offerter för ytterdörrar, armaturer, brevlådor, kakel, handdukstorkare och golv. Det blir en komplicerad och tidsödande process eftersom alla medlemmar är byggamatörer. I efterhand konstaterar föreningen att det blivit enklare om projektlotsen tagit fram underlag som vi kunnat fatta våra beslut ifrån. Alternativen är oändliga, men man behöver trots allt inte granska alla handdukstorkare på marknaden…  

Den 24 september, nästan på mållinjen, blir bygglovet äntligen beviljat! Bygget kan påbörjas den 28 oktober. Nu är vi igång!

Finns det en högre växel? Det är i alla fall den vi måste lägga in efter byggstart. Nu finns det högst definitiva deadlines att arbeta emot. Klimatvändliga kök? Element eller konvektorer? Odling på takterassen? Ljudisolering, kodlås och pinnstolar… Alla beslut som inte fattats, fattas nu i en rasande takt. Processen är arbetsam och direktiven lösa. Mycket av stressen beror på att organisationen runt föreningen fungerar allt sämre.

Arkitektfirman är avpolletterad och som arkitekt engagerar sig Staffan nu i fler frågor än de som hör till det jobb han var anlitad för – som projektlots. Inte sällan driver han och byggfirman olika linjer i byggprocessen. Föreningen hamnar emellan och tvingas att avgöra i byggtekniska frågor, trots avsaknaden av fackkunskap. En byggemenskap är bättre betjänt av en opartisk projektlots som kan leda gruppen åt det håll som gruppen anger. Byggemenskapen är byggherre och projektlotsen ska vara dess representant – i relation till bygglovshandläggare, banker, byggfirmor och arkitekt.

2021 Äntligen ett hem

Bygget fortgår under vinter, vår och sommar. In i det sista fortsätter projekteringen med allt som ännu inte hunnits med, som trappräcken, entréer och balkonger. Trädgården är knappt tilltänkt. Deadline efter deadline passeras. Byggarna är jäktade, och i föreningen är stämningen präglad av förväntan och stress.

Planeringen av inredning i de gemensamma lokalerna har pågått i flera år. Utgångspunkten är den moodboard som inredningsarkitekt Ulrike Schartner skapat. Där finns utförliga harmonierande förslag på färger, material och möblering. Vissa delar, som väggfärger, tar föreningen fasta på, men mycket är orimligt dyrt. Faktum är att pengarna helt håller på att ta slut och budgeten för inredning äts bit för bit upp av bygget.

Det miljövänliga kök som planerats till det gemensamma vardagsrummet får stryka på foten och soffgruppen måste finansieras med privata bidrag. Till den kamin som planerats saknas också medel, men eftersom eldstad står högt upp på listan för oss alla lyckas vi på något sätt få in den i budgeten. I efterhand inser vi att det skulle varit bra med en separat inredningsbudget så att det finns soffor att sitta i när man flyttar in…

Matsalsmöblerna prioriteras dock, med bord som köps in nya och begagnade pinnstolar som renoveras under sommaren. Vissa detaljer i inredningen skapar oenighet i gruppen. Färgen på pinnstolarna är ett exempel där åsikterna är starka och går isär. Efter omröstning målas de svarta. Soffgruppsmöblerna väcker frågan om hur mycket begagnat gruppen vill använda. Detta löser sig också genom omröstning och en kompromiss mellan nytt och gammalt blir resultatet. Inredningsfrågan visar sig ibland vara mer laddad än detaljer som har med bygget att göra. Den blir på sätt och vis ett prov på föreningens sociala stabilitet. Det visar sig att gruppen klarar av, inte bara att lösa konflikter, utan också att släppa dem och gå vidare.

Den 1 november står huset färdigt för inflytt. Ett hus helt i trä: fasad, stomme, trappor och innerväggar. Efter de första nätterna i huset konstaterar vi hur gott man sover i ett trähus som knäpper och rör sig. Men mycket är fortfarande inte klart. Vardagsrummet saknar golv och man får balansera över rör och ledningar om man ska ta sig från det ena trapphuset till det andra. Tvättstuga, bastu och gästrum blir så småningom färdiga att använda. Trädgård, gemensam altan och takterrass får vänta till sommaren och växthuset skjuts på framtiden. Pengarna räckte – men nu är de slut.

Korridorgolven är igentejpade med papp, kylskåpsdörrar är felhängda och hantverkare springer ut och in i lägenheterna. Värmesystemet är nyckfullt och medan vissa svettas i sina lägenheter får andra gå omkring med mössa och vantar. Men det spelar inte så stor roll. Det som präglar inflyttningen är glädjen över att äntligen få bo i det hus vi längtat efter. Vi hjälps åt med att bära kartonger och skruva Ikea-möbler och så fort golv och soffor kommit på plats i vardagsrummet blir det fullt av folk runt brasan. Trädgården på Sibyllegatan, där föreningens pionjärer startade projektet, har växt till Gården – ett hus med plats för många som kan umgås året om.